Till skillnad från en konstnär skapar matematiker inte konst av trä, sten eller färg, utan av välsnidade idéer. Skönhetsupplevelsen ligger i aha-upplevelsen, att få se något på ett helt nytt sätt. Man skulle kunna tro att denna estetiska sida är något ute i marginalen. Tvärtom. Skönhet och elegans är en del av matematikens kärna, dess essens.

Konsten har varit bördig jord för nya matematiska idéer. Den har sporrat matematiker att beskriva mönsters symmetrier, utveckla tekniker för att måla i perspektiv, slå fast vilka toner som låter vackra tillsammans och kvantifiera en författares stil. Men hur pressar man ner målningar, symfonier och romaner i matematikens kvantitativa lådor? I det här blogginlägget visar jag hur!